Dagen har mest bestått av bråk och tårar idag, jag och syster satte igång med ett onödigt bråk som slutade åt helvete. ännu ett onödigt bråk om igentligen ingeting som blev en stor sak. Vi tycker väldigt olika och ser på saker ur olika ögon och med olika perspektiv, allt som jag känner känner inte du och tur är väl det att vi är olika. Fattar inte hur det kunde bli så här så fort, som att vända på en hand, för någon vecka sedan hade vi kul ihop, gick promenader och pratade mycket. Men nu är allt tvärt emot, det som var så bra. Vist jag sa massa onödigt men det gjorde du med, vi är väl lika goda kålsupare båda två när det gäller det här, men det känns inte som om du ens försöker att sätta dig in i min situatuon eller ens försöka att se saker från någon annans vinkel och kännslor. Du visar ingen empati eller sympati alls och det är ju synd för jag saknar det som vi hade, även om det varade kort. nu låter det ju som värsta smörskrivandet, men jag är medveten om vad både du och jag har gjort, jag hoppas bara att det inte fortsätter så här och jag menar det! Var tog all syskonkärlek vägen???