Hade ju som sagt utvecklingssamtal idag med min mentor Per, även ägare av skolan. Men iaf satt och pratade om studenten och vad jag skulle göra efter skolan och då slog det mig, jag ska ta studenten om ca 2,5 månader! Jag kan inte fatta att det är sant, ska både bli skönt och sorligt och läskigt och jag vet inte allt. Så när vi satt där och pratade om allt och om alla det här 3 åren och om att det var det sista utvecklingssamtalet så blev jag lite sentimental och höll på att börja gråta, men som tur är så höll tårarna sig kvar i ögonen, haha!
Håller ni inte med, vist är det både skönt och sorligt?