Kom bara att tänka på en sak, människor som man tappar med åren. Det känns så sorligt när man tänker på vad man hade men inte har längre, vi hade så kul, när det var du och jag, en sommar. Sen kom det annat imellan och saker förändrades och frågan är ju kommer det bli som förr eller det kan jag svaret på själv och svaret är enkelt och det blir ett nej, Men frågan är, när kommer du träffa oss? När kommer du vilja spendera en fredag med oss, som förr? Vi hade våra tider och jag saknar dem lite. Jag har klagat på dig emormt för att en kille kom imellan oss och du försvann, och kom inte tillbaka. Men så är det väl, man växter upp och tappar varandra och ibland glider man bort från varandra och hittar inte tillbaka. Så blir det, men det viktigaste är att man vet att oavsätt vad som än kommer hända så finns man där, om man skulle behöva hjälp någon dag.....
och efter studenten lär det inte bli bättre, då lär man tappa fler om man inte hjälps åt att hålla kontakten med varandra och ser till att ses. Jobbigt att tänka på men sant!

---

 Det jag vet är att jag inte tänker något komma imellan mig och mina kompisar, jag har gjort misstaget en gång och jag säger aldrig mer. För mig betyder alla mina vänner så enormt mycket och jag vill aldrig förlora er för något man inte vet hur länge man har. Jag vet att man kan ha bägge delaran utan att "svika" någon sida, man kan ha båda och det tänker jag fortsätta med och jag hoppas att ni också kommer göra det. Lämna ALDRIG dem du tycker om!